Vuxen ADHD Självrapportskala (ASRS-18)
Screening-verktyg för ADHD-symptom hos vuxna, baserat på DSM-IV-kriterier.
Medical Specialty:
neurologi
psykiatri
ENDAST FÖR PROFESSIONELLT BRUK
Denna kalkylator är ett stödverktyg som uteslutande är avsett för hälso- och sjukvårdspersonal. Den ersätter inte klinisk bedömning. Det slutgiltiga beslutet om diagnos och behandling är professionens eget ansvar.
Om denna Kalkylator 💡
Adult ADHD Self-Report Scale (ASRS-v1.1) i sin 6-frågors screeningversion är ett välanvänt verktyg som utvecklats i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO) för att bedöma förekomst och frekvens av symtom på uppmärksamhetsbrist-/hyperaktivitetsstörning hos vuxna (18+). Det är avgörande att notera att det är ett screeningformulär och inte ett fristående diagnosverktyg; ett positivt resultat antyder behovet av en mer grundlig klinisk utvärdering. Formuläret består av 6 frågor, som anses vara de mest prediktiva för ADHD. För varje fråga anger respondenten hur ofta de upplevt symtomet under de senaste 6 månaderna, med hjälp av en 5-gradig skala ("Aldrig", "Sällan", "Ibland", "Ofta", "Mycket ofta"). Poängsättningen är dikotom (0 eller 1); beroende på frågan får endast de högre frekvenssvaren (som "Ofta" och "Mycket ofta", eller ibland "Ibland") 1 poäng. En poäng på 4 eller mer (av 6) anses vara en positiv screening, vilket indikerar att individens symtom är mycket förenliga med ADHD och att en fullständig diagnostisk bedömning av en professionell är motiverad.
Referensvärden
- •POSITIV SCREENING: 4 eller fler positiva svar i Del A indikerar behov av klinisk utvärdering för ADHD.
- •FULLSTÄNDIGA KRITERIER: 6 eller fler positiva svar totalt tyder på hög sannolikhet för ADHD.
- •NEGATIV SCREENING: Färre än 4 positiva svar i Del A indikerar låg sannolikhet för ADHD.
Formel
Calculation Methodology Räkning av positiva svar och totalpoäng.
Referens
Kessler RC, Adler L, Ames M, et al. The World Health Organization Adult ADHD Self-Report Scale (ASRS): a short screening scale for use in the general population. Psychol Med. 2005;35(2):245-56.