Korrigerat Kalcium för Albumin

Kalciumkorrigering är en beräkning som används inom klinisk medicin för att uppskatta den verkliga kalciumnivån i blodet, genom att justera det uppmätta totala kalciumvärdet baserat på patientens albuminkoncentration. I blodet cirkulerar en betydande del av kalciumet (cirka 40-50%) bundet till proteiner, främst albumin, medan resten är fritt (joniserat) eller komplexbundet till anjoner. Endast det joniserade kalciumet är biologiskt aktivt och fysiologiskt viktigt för funktioner som muskelkontraktion, nervöverföring och blodkoagulering. När en patient har låga albuminnivåer (hypoalbuminemi), vilket ses vid leversjukdom, undernäring eller hos kritiskt sjuka patienter, finns det färre bindningsställen för kalcium, vilket gör att den uppmätta *totala* kalciumnivån verkar falskt låg (pseudohypokalcemi), även om den *joniserade* kalciumnivån är normal och fysiologiskt tillräcklig. Omvänt kan höga albuminnivåer (hyperalbuminemi) falskt höja mätningen av totalt kalcium. För att undvika feldiagnos och olämplig behandling beräknas det korrigerade kalciumet, vilket ger en uppskattning av vad det totala kalciumet skulle vara om albuminnivån var normal (vanligtvis 4,0 g/dL eller 40 g/L). Den vanligaste formeln som används för denna justering är: Korrigerat Kalcium (mg/dL) = Uppmätt Totalt Kalcium (mg/dL) + 0,8 * (4,0 - Patientens Albumin g/dL). Trots sin utbredda användning är denna korrigering en uppskattning och har begränsningar; den är inte lika exakt som direkt mätning av joniserat kalcium, vilket är guldstandarden, särskilt hos kritiskt sjuka patienter eller de med syra-basrubbningar.